Performance art!

Det finns få saker jag föraktar så mycket som konst, särskilt av den moderna skolan. Egentligen är det inte själva uttrycksformen jag stör mig på utan dess utövare och åhörare. Kvasihipsters med en högst oprovocerande provokativ gen som givetvis konstlats för att bidra till resan mot hipsterns eget nirvana, det själsliga slutmålet, att bli så svår att man inte ens förstår sig själv.

Det finns lika många sätt att uppnå detta på som det finns inflyttade lantisar på södermalm. Vissa bakar surdegsbröd, somliga letar obskyr elektromusik i källarhålor i Berlin där ingen levande människa satt sin fot, andra köper bostadsrätt vid "trendiga" Telefonplan (LOL).


Rondellkamelen vid Telefonplan.


Ett annat beprövat knep är att ägna sig åt modern konst, gärna performance art. Jag hittade följande klipp på nätet. Känner ni komplexiteten? Snedlagda huvuden, allvarliga bekymrade ansiktsuttryck, en ovetande förståsigpåares blick och den ständigt närvarande undernärda kroppen, totalfokus i dess renaste form, allt för att förstå. "Ångesten", "den subtila återkopplingen till att födas på nytt", "kapitalism", "urkraften" "provokationen" .............


Och mitt i det sociala rummet av total förvirring och identitetssökande står konstnärinnan......och stoppar burkspaghetti i fittan.

"Jag är unik."




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0